Publika föreställningar
Vi är på väg in i ett gränsland mellan fiktion och verklighet. In i ett gränsland mellan våra egna och andras drömmar, egna och andras fantasier och begär. I samtliga filmscener är ni välkomna att kliva in och delta, imitera, pröva och kanske öva på något känsloläge. Cinemaoke är en inbjudan att leka och förkroppsliga filmiska ögonblick. Det är helt upp till dig i vilken grad du vill delta. Längs vägen finns tydliga instruktioner om hur du gör om du vill delta. Alla rummen och alla filmscener i dem erbjuder olika möjligheter. Önskar du pröva en roll finns en instruktion i rummet om hur du signalerar att du vill. Ingen kommer att dra in dig i något du inte bett om. Om du lämnat ett rum och kommer på att du hade velat pröva något mer i filmscenen, då går det utmärkt att gå tillbaka och försöka igen.
Så började föreställningen Begärets spelplats. Cinemaoke i den filmhistoriska garderoben. Vägledda av en guide välkomnades besökarna in i en drömsk labyrint av iscensatta tolkningar av några av queerfilmshistoriens mest laddade ögonblick. I sju rum utspelades sju filmscener där besökarna en filmens karaoke kunde kliva in, delta och experimentera med filmscener öppna för omtolkningar och förskjutningar.
Den interaktiv performanceföreställning Begärets spelplats. Cinemaoke i den filmhistoriska garderoben skapades av föreningen Projektor, Ingrid Ryberg, Ulrika Banderia och Annika Wik, och förverkligades tillsammans med 12 skådespelare, en ensemble med scenograf, kostymör, ljusdesigner, ljuddesigner och produktionsassistent, och publiken.
Min verksamhet vilar på en växelverkan mellan teori och praktik, likt en åtta pendlar görandet mellan teori och praktik, prövandet mellan olika perspektiv och genomföranden. Synen på praktik skiljer sig eventuellt från vad några skulle kalla praktik. För mig är att se en film ett slags praktik, liksom skrivande och samtalande. Det är praktiker ur vilka teoretiska idéer kan utvinnas på samma sätt som det teoretiska tänkandet kan materialisera sig i någon form av praktik. I vissa fall har den mer traditionellt ansedda praktiken tagit plats i verksamheten. Begärets spelplats är ett exempel där praktiken var mer vedertagen, i form av en konstnärlig gestaltning, en publik föreställning.
Föreställningar
Begärets spelplats – Cinemaoke i den filmhistoriska garderoben
En interaktiv performanceföreställning som tog publiken med på en resa in i den filmhistoriska garderoben. Genom det av Projektor skapade nya performancekonceptet ”cinemaoke” bjöds publiken in att förkroppsliga scenariot, som ett slags filmens karaoke. Åskådarna kunde kliva in i, delta och experimentera med filmupplevelser från sju olika ikoniska filmscener öppna för omtolkningar och förskjutningar.
Skapad av Projektor: Ulrika Bandeira, Ingrid Ryberg och Annika Wik – ensemble: 12 skådespelare, scenograf, kostymör, produktionsassistent, ljusdesigner, ljuddesigner
Föreställningen finansierades av Kulturbryggan och Stockholm Stad
Studio Mossutställningar, 17-23 november, 2016
Queer Bergman Cinemaoke
Under Almedalsveckan 2018 i samband med Bergman 100 år arrangerades den interaktiva performanceföreställningen Inviter – Cinemaoke i den Bergmanska garderoben, baserad på queera karaktärer i Bergmans filmer. Föreställningen byggde på konceptet cinemaoke där publiken får kliva in i de rum där filmscenerna spelas upp.
Skapad av Projektor: Ulrika Bandeira, Ingrid Ryberg och Annika Wik – ensemble: 10 skådespelare, scenograf, kostymör, maskör, ljusdesigner, ljuddesigner
Föreställningen finansierades av Smart Kreativ Stad
Gamla kulturskolan i Visby, 1-4 juli, 2018
Upplösning
Upplösning var ett platsspecifikt filmprogram i biograf curerat av Timo Menke, Svante Larsson och Annika Wik som tillsammans driver DCP. Valet av plats för programmet föll på Årsta Folkets hus. Där fick publiken ta del av program bestående av en kombination mellan fotografi, film och konst av: Douglas Sirk, Rosa Barba, Jonathan Lewald, Julia Peirone, Kerstin Hamilton, Jonas Dahlberg, Isak Sundström, Anja Solomonowitz, Girardet & Müller.
”En kväll i upplösningens tecken på biografen i Årsta Folkets hus. I vår digitala och alltmer platslösa samtid kan det dubbla begreppet upplösning väcka både visuell glädje och existentiell sorg: å ena sidan fotografisk upplösning som allt högre optisk återgivning, å andra sidan samhällets, biografens och filmens upplösning mot försvinnande och förvittring. Allt fler pixlar och allt färre korn, gamla ideal och nya identiteter, samtidigt i olika skikt och lager, på torget, i bion, på duken.”
Det cinematiska projektet. DCP är både en allegorisk omskrivning av filmformat för bio Digital Cinema Package och en kulturförening i Stockholm. Föreställningen finanserades av Stockholm Stad.
Årsta Folkets hus, Stockholm, 7 februari, 2018
Gäst i föreställning
Loitering with Intent
Som samarbetsterapeut i performance Loitering with Intent av performencekollektivet Poste Restante. En performance skapad för två dagar på Stockholms konstnärliga högskola.
Stockholm, 5-7 mars, 2014
Red Light. Mothers per minute
Som mamma i performance Red Light. Mothers per minute av performancekollektivet Poste Restante. En performance skapad för MDT och festivalen Music and Arts. Festivalbesökare erbjöds boka in tid tillsammans med mammor i varierande åldrar i olika sysselsättningar i rum såsom en tvättstuga, ett vardagsrum och ett kök.
Stockholm, augusti, 2013
Vem är publiken?
”En halsbrytande blandning av mingel, statistik, dokumentärteater och socialt experiment där varje besökare gavs möjlighet att aktivt delta i kvällens händelser och ingen föreställning blev den andra lik. En hemlig gäst med ett personligt perspektiv på publik-begreppet bjöds in varje kväll för att ge samtalet ytterligare dimensioner. Hemlig gäst söndagen den 21 april var Annika Wik”
En föreställning skapad av Tora von Platen, Regissör Tatu Hämäläinen och ensemble.
Stadsteatern, Stockholm, 21 april, 2013
Dramaten & Annika Wik – om publiken
Värd för ett publikt samtal på scenen
Seminariet berörde mötet mellan publiken och det som sker på scenen – vad är det vi känner, upplever, erfar? Vad händer med den enskilda åskådaren i det konstnärliga ögonblicket? Annika Wik skapade innehållet och var samtalsledare. Medverkande i seminariet var skådespelaren Ingela Olsson som bjöd på en scen från monologen, föreställningen Ett år av magiskt tänkande, Ingrid Ryberg, filmare och forskare samt Thomas Broomé, konstnär. Samtalet öppnade för att möta publikens faktiska, mentala och kroppsliga upplevelser, och var en del i en serie tematiska samtal på Dramaten som kretsade kring de tre beståndsdelar som då började ta allt större plats i den moderna teatern: tekniken, musiken och förhållandet till publiken.
Samtalet var en del av ett kunskapsutvecklande projekt inom MAP. I denna del utforskades hur publiken i rummet kan få en större roll i streamade sändning, för den publik som deltar på avstånd. Seminariet filmades därför i två riktningar, mot scenen och mot publiken, och visades i samma bild för den digitala publiken.
Dramaten, Stockholm, 4 juni 2012